Igår förlorade Sverige en av de största scenkomiker vi nånsin haft. Martin Ljung avled i hemmet. Han hann med att fylla hela 93 år.
Martin som en gång jobbade på SJ innan han övertalade Povel Ramel att ta med honom på turné. Född i en by utanför Luleå. Min svåger älskar att citera Martin Ljung ur någon av hans oräkneliga monologer från Knäpp Upp-revyer o annat.
Vem minns inte Fingal Olsson?
Men se, är det inte Fingal Olsson som sitter därborta?
Nej, han är ju död.
Ja, men han rör ju PÅ sig...
För att inte tala om den galna dialogen med Hasse Alfredsson och sagan om Guuben i Låddan.
Högst älskad och mycket saknad.
Nu har han till slut fått en egen kupé. Vila i frid!
Denna underbart talande bild av Martin hänger på vårt dass i Härjedalen sedan en massa år tillbaks. Ungarna är livrädda för hans galna blick. Jag älskar den. Och honom.