små framsteg

Tyra har börjat så smått att acceptera mig igen. Hon har varit sådär sedan hon kom hit.

"OK, jag kan vara här, men ta inte i mig. Eller jo, klappa mig en stund. Mmmm, Det är skönt. Kurr..... Men NÄ lyft mig inte för då BITER JAG DIG."

Typ. Igår for Kläppen o hämtade Lindblomman från tåget o drog till byn. O hon hade bara mig kvar i lägenheten. Hon har inte kommit till mig frivilligt ännu. Sådär som hon gör när man sitter i tevesoffan eller Kråk vid datorn. Nä. Hon låg på Kläppens säng en större del av gårdagen o jag funderade om hon alls rörde sig. Hörde ett ljud vid nåt tillfälle men var upptagen så jag undersökte det inte närmare. Tog en runda o såg att hon varit på lådan o att sovrumsdörren stod öppen. Ahh. Hon låg på min säng o det var ljudet av hennes hopp på dörrhandtaget jag hörde tidigare. Lämnade sovrumsdörren öppen inatt så hon fick komma in om hon ville. I morse kom hon jamande o kramades som hon brukar o la sig på bröstkorgen. Hon trampar inte som Luna gör men hon har en minst lika irriterande svans som ska vara i ansiktet ♥ Kanske vi blir kompisar. Så länge inte den andra monsterkatten är hemma i alla fall. 

Hon, å sin sida tar fågelungar i stugan. Maken är lagom sur på henne. Jägar'n i henne är stark. Fast att ge sig på strandpiparungar är lite fegt. Fick en bild från Maken på en unge han såg på jobbet en dag i veckan som gick. Väl kamouflerad!