en sån dag

Vaknade till trista nyheter. Sex bomber som small av på olika platser runt om i Sri Lanka. Hotell och kyrkor. Vilket skit. Har lyssnat på radion hela dagen o hört siffrorna uppdateras. Från ett femtiotal döda, till åtta bomber och över 200 döda, varav cirkus trettio icke srilankeser. Sex personer gripna, till sju senare under dagen. Vad i helvete är det som får folk att sjävmordsbomba hotell? Vad får de ut av det? Om det nu var såna. Minst två var det i alla fall. Är man död så är man död. Man får inte veta vad som sker sen. Borde inte risken vara enorm att man dyker på alla de man just dödat i så fall? Snarare än att stiga upp i nån helighet? Fattar inte. 

Kom hem till isande nordanvindar. Kiruna är svinkallt. Som vanligt. Blåste förvisso i Långträsk också idag o var grå himmel. Kalla vindar. Men det är ändå långt från de arktiska vindar vi har hemmavid. 

O vem ska byta däck på min bil? Vi har gått över i maj nästa gång gubben behagar titta hem några dagar. Kanske får övertala Lillkullen att göra det. Inte alls säkert att han vill eller ids. Hur vi nu ska hitta nån dag att lyckas göra det. Vet inte ens vilka däck som är mina, om jag ska vara ärlig. Bilen är köpt med vinterdäck o Maken la undan sommardäcken nånstans. 

Fick ihop EN trehundrasextiofemma i veckan. En. Uno. One. Un. Ein. Yxi. En endaste. Nåja. Det var en klockren i alla fall. Får väl glana igenom alla foton o se om jag kan få ihop ett trettiotal teman av det :p Hinner ju inte. Vill, men tiden rinner ifrån mig. 

Är hungrig, men ids inte leta fram nåt att tugga på. Tror jag kryper i säng i stället o hoppas att hungriga mardrömmar håller sig borta. Ska bara kopiera alla foton från veckan så jag har dem på permanentdisken också. 

Tell me something boy... Spotify snurrar i bakgrunden. Såg filmen häromdagen. A Star is Born. Shallow. Åh, vad ont det gör. Med tanke på Aviici och andra stjärnor som inte orkar med sitt liv. 

Nä, dra igång kopieringen så man får krypa i säng sen. I morgon är det jobb igen.