störst av allt

Sitter med tårar i ögonen o snorig näsa. Inte bara av den evinnerliga förkylningen som dessutom spär på med huvudvärk och ett ont ben(!) - det sista har inget med förkylningen att göra heller. Hade plötsligt ont i en muskel när jag la mig inatt och hade problem med att vända mig i sängen. Här o nu står ett moln av ilsket doftande tigerbalsam omkring mig. Hittade inte min voltaren-salva så jag tog fram tigern i stället. Och en Naproxen. Hjälper föga. Fattar inte vad som hände, men kul att klättre lokstege i eftermiddag med det här muskelfästet. Not. 

Nåja, snorandet o de tårade ögonen (som påverkas av nyss nämnda tigerbalsam) tåras även för att jag just sett sista avsnittet av Störst av allt. Så jäkla bra serie. Har du Netflix, rekommenderar jag den. En svensk serie om  inte helt vanliga gymnasieungar. Eller ja. Det är de väl, även om Djursholmsungar kanske har det lite mer förspänt än andra. 

Gubben drog till fjälls i morse o blir borta några dagar. En annan jobbar. Tre veckor. TRE veckor innan ledighet o semester. WUT? Det var ju nyss jul. Eller i alla fall semmeltider. Julen varar än' till påska. Har en o annan liten kvarglömd tomtedocka sittandes på hyllorna. Men julgardinerna är tvättade. Till slut. Utom den i hallen med domherrarna på. Kanske man skulle byta gardiner där i år? I vår. Äh. Med den här takten är det snart jul igen. Hejpa!