Hade tänkt åka upp till gubben i stugan över dagen men underlaget tillåter inte riktigt dubbel bemanning på skotern, när knappt en ensam förare kan framföra fordonen i spåren. Gubben pratade med en kompis som åkt upp o han halkade av spåret hela tiden. Nä, sitter hemma med ett fotbad och Ring så Spelar vi i stället. Slutsiffra 67. Mitt nummer. Men nä. Har inte ringt, även om jag klarat alla frågorna jag hört hittills i programmet.
Tänkte åka upp dit o äta frukost med honom och lyssna på Melodikrysset däruppe. Det snöar. Inte kallt. Vilket alltså gör att spåren inte håller. Äh. Stannar hemma i stället o packar en väska för nästa veckas andra stugtripp. Dotra o jag åker ner i några dagar.
Vi har till slut hittat en tid för morbrors begravning också. Utan inblandning av min struliga kusin. Nå. En av dem. Allt ska vara så jäkla omständligt. Huff. Är det bara vår familj som hjälps åt och försöker så gott de kan? Sitter liksom aldrig nåt i vägen. Mammas förtjänst. Den som kan, den kan. Det blir i alla fall mitt i min nästa ledigvecka. Nå. Nästnästa om man nu ska vara petig. Då är Maken bortrest så fasen vet om jag kan åka ner.
Blä. Kaffet är kallt. Kannan hann stänga av innan jag tog reda på det o då blir det kallt på en gång. Måste nog fan koka nytt. Slut pulver i burken så måste hämta ett nytt paket dårå. HuffHuff.
Blev en sån dag. Nåja. Ska ta reda på fossingarna och förbereda för MelloXet. Hejpa!