... äh, fel årstid. Slog igång Torparrocken i bakgrunden och hör just Kenny Bräcks breda värmländska. Privatchaufför, jo ja tackar, säger Sven-Erik till Kenny på SIN breda o goa värmländska :-) Håhå-Jaja.

Det verkar som om influensan sprider sig. Dotra ligger idag. *suck* Fler missade skoldagar. Hon har inte råd med det. Å andra sidan är hälsan mycket viktigare. Sonen hade i alla fall visheten att bli sjuk under lovet! (stackarn, men för en mellantonåring spelar det ingen roll om det är sommarlov eller vinterlov, det är datorn som gäller i alla fall). Äldsta dottern ringde från Älvsbyn igår och hon har legat två dagar hos kompisen. Kompisens pojkvän är sjuk så det blir väl en kul fjäll/kustmix av flunsan åt kompisen om ett par dagar. Om hon alls blir sjuk. *håller-tummarna-att-hon-slipper*

Maken är hos Svågern. De ska tillbringa några dagar tillsammans. Lär väl bli jakt NÅN dag kanmantänka. Det var visst lite kallt i stugan i Långträsk. Den är inte isolerad, annat än i golv och tak än så länge och det är inte superkul i höstvindarna.

Apropå höstvindar. Jag ska plocka fram lite goa värmeljus och tända för att få upp tempen här också. Kommenterade just hos Persilja angående det. Hon bor i en gammal norrbottensgård med drag i väggarna. Om vinden ligger från fel håll, spelar isoleringen ingen roll. Det drar genom märg o ben i alla fall. Måste vara nåt psykiskt. De har hur-som-helst en spis att elda i. Det har inte vi. Vi får ha våra små minibrasor i glasskålar i stället. Tänder man nog många kan jag meddela att det påverkar både temperatur och mysnivån i lägenheten. Grannarna brukar ringa hit så fort det blåser för de klagar på vämen (Maken är ordförande i vår bostadsrättsförening - och iomedde offentlig klagolåda, även om det oftast är hustrun/undertecknad som får ta emot), Jag brukar ge tipset tänd ett ljus eller fjorton under tiden!

Nu ska jag tända lite ljus och kura ihop mig med mina sista praliner, en mugg kaffe och Fladdermusmannen!

Underbara novembermånad. MIN månad. Jag är född i november. Vi är sex syskon och två av oss är födda i november. Jag är skorpion och äldstebroder skytt. Vi är födda i var ände av denna höst/vintermånad. Min andre storebror gjorde ett horoskop till mig en gång. Idag tror han inte på "sån't trams". Han tror på andra krafter. Var och en blir salig på sin tro brukar vi säga och då det fick honom på bättre tankar än han en gång vistades i, är det bara positivt. Det bästa är att han inte försöker prångla på oss andra sin tro, även om det mesta han gör är genomsyrat av detta på ett eller annat sätt.

Idag visar sig denna första novemberdag från sin allra bästa sida. Solen strålar från en molnfri himmel, träden är vita och frostiga. Jag har tänkt gå ut i ett par timmar men kommer mig inte för. Den här förkylningen/influensan är inte snäll.... Bara några få minuter kvar nu av dagens bästa ljus så om jag ska gå ut är det tid för det NU.

Håhå-Jaja....

Vaknar med en värk utan like. Ont i huvudet, ont i kroppen. NEJ!!! Men det är bättre att vara sjuk nu, medan jag fortfarande är elev än om några veckor när jag kör själv. Får se om jag orkar jobba idag. Har några timmar på mig. ÄR jag sjuk, har jag redan smittat GG. Stackarn. Lång som ett ösregn som en kompis brukar säga. Mycket kropp att ha ont i!

DACKEUPPRORET förstås... Pucko. Fast hon sa rätt. Ring så spelar vi.

Alla vill ha fråga fyrtio idag. Måste va nåt med Alla Helgonsdagen. Eller nåt.

Håhå-Jaja. Kaffe kanske? Om jag ids innan krysset. Vill helst sitta alldeles still och inte röra mig alls.

Har börjat på nyaste boken om Zoey Redbird. Lovar gott.

O nä, det blåser inte här. Det är helt vindstilla. O alldeles vitt i träden.

Junior är sjuk. Vet inte vad det är men han har feber. Har inte tagit tempen men det känns rätt högt emellanåt. Dock mår han bättre än under febertopparna i somras. Då yrade han! Skickade sms för han orkade inte prata.... (som om det inte tar en massa kraft att smsa?? Fast det behövs ingen trött röst till det. "vatten", "ipod"... Hehehee.

Nu är han pigg i alla fall. Kanske inte är svunflan trots allt. Svininfluensan. Hoppas inte.

Han har lämnat in papper på skolan för eventuell vaccination men jag känner mig superkluven till om den ska tas eller inte. Han tillhör ju en av riskgrupperna som den ungdom han är, och med alla elever runt omkring är risken större att faktiskt drabbas, men å andra sidan fattar inte jag egentligen vad det är för skillnad på denna influensa o alla andra superfarliga som drabbat jorden varenda föregående vinter. Asiaten o allt vad de hette. Fågelinfluensan! O att försöka läsa sig till nåt vettigt är omöjligt. Jag vill ha en EXPERT som går ut i nyheterna och talar om allt skit som kan hända och dementera vad av alla rykten som definitivt INTE kan hända. Att lyssna på alla rykten gör en ju tokig. Man kan bli impotent. Man får nervskador. Allergier kan framkallas. Det är min största rädsla. Allergierna. Är det så och i så fall vilken sorts allergier? Det andra lyssnar jag inte på. Två personer har dött i Sverige efter att de tagit sprutan, skrev Expressen häromdagen. Ja, de var båda sjuka och hade kanske inte levt så länge till i alla fall. Att det faktiskst berodde på vaccinet...? njaee...

Vi får också ta vaccinet genom jobbet. For free. Vet inte om jag vill ha biverkningarna, for free.... Vad gör man?? Hur gör ni?

Tröttkula. Man blir mosig av nattskift. *urrk* Vet inte om jag ska krypa i säng för att försöka sova nån timme eller skita i det o krypa i säng tidigt ikväll i stället. Har ju tänkt ta mig till Luleå i morrn o tåget går vid sextiden. Ingen skjuts (i nuläget) så det blir till att ta apostlahästarna och promenera och det tar cirkus fyrtio minuter.... Alltså måste jag vara uppe före tuppen i morron bitti (också).

Tar med mig två av kottarna. Storpigan är inte intresserad av stadsshopping. De andra två däremot, kan tömma en månadslön på en eftermiddag om det vill sig.

Vi hade lite problem med spänningen idag. Strömspikar på vägen upp från Svappavaara som orsakade att huvubrytaren gick - två gånger. I värsta backarna. Spännande. Men inte SÅ spännande med Iore som det hade varit med en Dm3a. Inga större problem att komma igång igen. Bra elevturer! Hade nog varit lite mer spännande (åt det jobbiga hållet) om jag kört ensam. Nu hade jag en trygg o säker förare med mig (första gången jag träffade honom btw) och allt flöt på. Man VET ju att sån't här kan hända, men det är alltid tryggare att man har nån "bakom ryggen" när det händer första gången! Nu vet man ju till nästa gång.