Voj voj. Tiden rinner iväg. Vi har bara en dag kvar av mars. Snötäcket ser ut som i april. Nåja, Vi är strax i april, men vi for upp till stugan en sväng igår för att lämna lite grejer innan snön försvinner helt. Större, tyngre grejer som måste fraktas och snö är ett bra bärmedel genom skog och över sjöar. Kollade mina bilder när vi var dit i fjol och det var i slutet av april. Vi hade ungefär samma mängd snö då. Visserligen hinner det kräksnöa många dm till, innan vintern är över här, men just nu känns det sådär knepigt. En månad tidigt. Peppar peppar. Jag tar gärna en vår. Speciellt nu när ljuset återvänt. Sommartiden är infallen och det blir allt längre dagar.
Gubben åker neråt idag. Vi HADE kunnat stanna i stugan över helgen men det blev lite rockad i tänkandet när kompisen fick förhinder, dottern åkte bort och han bara hade tanten hemma. Vilket då leder till tanken att stanna i stugan ett par nätter... Eller en i alla fall. Vi pkte ara fram o tillbaks över dagen. Jag hjälpte honom frakta grejerna. Nå. Fraktade gjorde han själv, men att bära och flytta mellan släp o kälke. Lite tungt med kyl och spis, om även av det lättare slaget. Vi vill inte återuppleva fjolårets magåkomma. Matförgiftning eller vad han nu fick. Gasol is da shit. Blir bra att kunna hålla maten kall på rätt sätt. Sjö och bäckvatten är rätt kallt, speciellt vid kallkällan, men det var varmt i fjol när han var där och det räckte inte. Nu ska det fixas och trixas, så det är bra att ha riktig kyla. Finns tillme ett litet frysfack, så det blir perfekt. Inte för att man kan frakta glass dit sommartid, om man inte har stora kylväskor med klampar i. Jo. Det går ju faktiskt. Vilken lyx. Att kunna äta glass i en fjällstuga. Fast inte i fjällen. På riktigt.
På tisdag har han en operationstid att passa. Karpaltunnel. Blir bra det. Hoppas konvalescenstiden går smidigt förbi också och att det läker som det ska.
Många är himlafenomenen i år, men gårdagens stora händelse missade jag. Solförmörkelsen. Den var inte så stor i den här änden av landet - för de som såg den, betydligt större längre söderöver.
Men ja. Det var väl det jag hade att säga just nu. Hejpa!
Tema nr 299 Stolta föräldrar
68/365
I väntan på nummer två.
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.
Tema nr 96 Gravid
67/365
Liv kommer, liv går. Igår hade vi begravningsceremoni för mamma och jag träffade vårt nästa lilla liv i vår stora familj. Nja, inte Alex här då, utan den lilla vi inte fått lära känna ännu. Storasyster Leah väntade med mormor i Stockholm, medan mamma och pappa var på gammelfarmors begravning. Med i bagaget var sjukhusväskan, omutifallatt den lille bestämde sig för att anlända lite före tiden.
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.
Klockan 21.30 igår kväll, den 14 januari, drog mamma sitt sista andetag. Golfbror satt med henne så hon var inte ensam. Tidigare under dagen hade SysterYster och fd svägerskan varit hos mamma så de hade liksom sagt adjö redan. Sonen var ju där häromkvällen och Lillebror var förbi en sväng igår också. Mamma var aldrig ensam. Skönt att någon satt där när livet bokstavligen rann ur henne. Lilla fina mamma.
91 år. Varav nära sjuttio med pappa. Han dog ju veckan han fyllde 88. Ramlade på sin födelsedag och slog sig illa. Sen dess har mamma levat i någon slags limbo och inte vetat var pappa är. Hon blev alltmer dement sista åren. Hade sina klara, fina stunder, men minnet var som det blev. Spralliga, tokiga, glada, goa, fina, älskvärda mamma. Mån om alla. Hon såg aldrig skillnad på egna barnbarn och de som kommit in med nya respektive. Alla behandlades likadant.
Blyg och gillade inte folksamlingar. Eller folk hon inte kände. Familjen sprang kring benen på henne och hon lagade mat som ingen annan, men det var kärt jobb. Oftast. Familjen var viktig. Och trädgården.
Nu är hennes bror ensam kvar. Morbror Sven. Han är äldre än mamma (fyller 97 om några dagar) och inte heller frisk. Honom har jag inte träffat på många år, men SysterYster o Lillebror var till honom i höstas och hade fina samtal. Hans fru var hos mormor sista gången jag träffade henne. Troligen var han också med, men jag minns bara att jag pratade med Barbro - och mormor förstås. Vi hade kommit från Piteå och var på väg till Härjedalen när vi kom till korset i Ytterhogdal för att svänga vänster, men jag bad om en kvick tripp till mormor åt andra hållet. Maken var jättetrött, men vi åkte i alla fall höger. Han fick låna morfars säng och vila en stund, medan jag pratade med mormor och moster. Ett tag senare åkte mormor in på ett boende och liksom mamma blev det färder till och från lasarettet, som i mormors fall blev många mil. Mormor var sist kvar i den generationen. Farfar dog först. "Ung". Nå, han var över 65, men ändå. Ingen ålder. Morfar sen. Hur gammal blev han? 86. Så farmor (över 90) och sist mormor (också över 90). Alla var födda på 1800-talet, farmor under århundradets sista år, 1899.
Så är det och så blev det.
Älskade mamma.
1933-09-28 - 2025-01-14
♥
Vila i frid, mamma och hälsa pappa!
Golfbror har suttit med mamma inatt och hon är med oss ännu. Skickade dit Junior också så han skulle få se mormor en sista gång, ifall det nu blev så. Lillebror var också dit en sväng. Dock fick mamma sällskap på salen av en annan patient så Sonen bestämde sig för att åka hem. Inte så mycket att göra där ändå, men han har fått se henne i alla fall. Han var ju med när morfar blev sjuk också. Jag är 120 mil bort och bakbunden. Dessutom mitt i en hemsk förkylning just nu, så ledigvecka till trots, kan jag inte resa.
Läkarna ringde SysterYster igår och svamlade runt mammas sjukdom. Hon fick inget grepp om vad han egentligen sa, så hon skickade bollen vidare till Störstebror som i samråd med Golfbror tog vissa beslut. Hon är för känslig för att orka ta några beslut och dessutom stressad över jobbet just nu. O jag är som sagt rätt bakbunden. *heartbreak*
Mamma hade lite svårt att kommunicera igår och mumlade mest.
Älskade mamma ♥