Så är min dag idag. Seg som sirap. Solen skiner. Traktorn har varit här o skottat. Eller försökt. Bil i vägen. Måste nog gå o flytta snön han drog upp vid mitt garage så jag kommer ut med min bil när jag behöver. 

O jag är vansinnigt lättdistraherad. Det plingar hela tiden i messenger från folk som har tusen frågor om allt möjligt. Tappar tråden. O lämnar den trådänden här o nu o går o packar ihop ett paket som ska skickas så kanske jag hinner få iväg det före jobbet idag. 

... det bidde inte ens det. Körde bil hem. Det strulade med allt nånstans inatt så tågen ställdes in. Kom precis tillbaks o lämnade nycklarna till kollegan när snön började vräka ner. Stackarn. Nåja, som han sa, han har inte bråttom hem. Kan bara hoppas att andra tar det lugnt också. Det är ju inte alltid upp till en själv, det där med trafiksäkerhet. 

Tema nr 133 I vassen

291/365

-.

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2019

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Var uppe med tuppen i morse. Vi bestämde igår att gubben skulle få gå ut o leta svarta fåglar o jag skulle ta en tripp till Jörn o hämta MC. Det var sagt att han skulle komma med tidiga tåget, men det blev 92an o när det anländer vill Maken  vara i fågelskogen. 

Höll på att plocka två av de där pippisarna på vägen ner till Jörn. Två tjädertuppar mitt på vägen. 

En fantastiskt vacker dag hittills. Solen skiner. Månen är full (fast den har väl gått ner vid det här laget). Frost överallt där frost sätter sig. Vackert. 

Ska ta en promenad med kameran bara jag skrivit klart det här. Maken la sig på soffan för att vila en stund efter att vi sett två avsnitt av Car SOS. Underbara sköna. Tim o Fuzz. 

Nä, en prommis då. Kanske pinka först. Vi har värme på dass. O varmvatten i kranen. Mmmm. Fast fortfarande dåligt med lyse på dass. Mörkt som i graven. Inte just nu, men strax efter sju på eftermiddagen. Så får det bli. Hejpa! 

Intressant dag idag. Väckt på jouren för att köra ut ett hjälptåg till en urspårning. Att ta sig över en klätterväxel är inte alltid en dans på rosor. Åsså ska det göras mitt i natten. O det är kallt. O nåt går fel trots att man gör allt för att undvika det. Pratade med Maken om det senare och de har också varit nära att kliva snett vid såna här jobb. Men det har varit kul att få vara med. Inte bara att man träffat en fd kollega man inte sett på åratal. Vanisnnigt kul, bara det. O sen att se jobbet med en klätterväxel. Har aldrig vetat exakt hur en sån fungerar innan, men visste vad det är. Typ. En temporär växel som häruppe lagts i vid omformarstationer när nåt fordon ska in, o det handlar alltid om ett astungt fordon. De här väger 140 ton stycket. Med sex stela hjulaxlar. Inga mjuka fjädrande boogies på dem. Man kan jämföra det med att svetsa hjul på ett kylskåp. Fast tusen gånger värre. De går rakt fram. En boogievagn följer fint med i kurvorna. De här? Nä. Det är som att köra en vinge till ett vindkraftverk ungefär. Fast inte lika långt. Stelt. Steeeelt. Sth20... De gamla hade Sth10.... Fy fan att dra sån't skit mil efter mil efter mil i tjugo kilometer i timmen. Man är mest i vägen. O hur i hela håvete man kan placera en omformarstation längs ett huvudtågspår där ALL trafik går. En flaskhals. ETT spår. När det finns hundra andra platser runt omkring man kan placera det. Vid en bangård. O bara störa ett o annat tåg, skulle nåt hända. Inte hela trafiken. Nu gick det att leda om trafiken via Aptas. Spännande att få fara ner dit o går runt på sig själv o dra upp till Kiruna igen... Nåja. 

Vi drog efter visst mankemang att få isär kopplen, undan vagnen som hade tagit sig över brottet och klurade hur de skulle få upp vagnen. Visade sig vara endast en axel som klivit ur och kollegorna gjorde som de brukar göra i stall när nån IORE lyckats kliva på fel sida rälen. De la helt enkelt tjocka stålskivor intill hjulet som låg fel. Föraren körde sakta framåt o BAM så stod hela vagnen på rälen igen. Fantastiskt vad bra det gick! Ett försök o det var klart. Så långt. Sen backade resten av ekipaget över växeln, men det missade givetvis jag som till slut var tillbaks i värmen på loket o åt min medhavda frukost. Fick dock se när loket kom tillbaks igen o åkte över växeln åt andra hållet. 

En klätterväxel... Ja. Man tar en bit räl och lägger ovanpå befintligt rakspår. Denna (eller dessa, en per räl förstås) leder från huvudtågspåret till ett annat spår som ligger på plats, men utan kontakt med resten av järnvägen. Man "klättrar" över spåret för att komma ut till det sällan använda sidospåret via en temporär växel. Vi funderade ju varför man helt enkelt inte bygger en fast växel på plats, men fick ju svaret att "denna måste också underhållas". Sant. O ska vi köra våra tunga malmtåg över växelkorset flera gånger om dagen... Ja, då blir det slitage. O sen är det snöröjning o annat.